Fest är inte för mig. Tror jag ska ge upp på den fronten, stay sober, kanske t om bli nykterist.
Orkar inte med maset, å sen gäller vissa regler för mig men inte för andra.
Man kan inte få släppa lös, nej här hålls jag "on a short leach" på fler sätt än ett.
Och kanske vore det enklare att leva ensam, att vara singel och slippa lägga in en annan människas känslor in i ekvationen. Ja så är det nog, men vill jag leva ensam? Och vill jag leva ensam här uppe?
Men jag hade ju haft Murphy. Men jag hatar när saker occh ting känns weird. Och vad vore mer weird än att träffa sitt ex varje dag? Jobba med honom varje dag, om du skulle på fest skulle han vara där, om du skulle ut och gå skulle han vara där. Eller hade det gjort att man kom över saken snabbare? Att det blev en del av vardagen efter inte allt så länge?


It's a new dawn, it's a new day, it's a new life

Jaha, då har man hittat en ny sak man vill göra. Stewardess på en stor yacht hade jag gärna gjort.
God lön och gott om dricks, oh yes. Hur ska man hinna m allt.
Det här jobbet hade man kunna leva gott på, både jag och mamma, om man gjorde det rätt vill säga.
Jag har ju sagt att jag vill vara mångmiljonär innan jag e 25, här har man chansen (åter igen om man gör det på rätt sätt).

Ska man våga chansa?

Jag sitter ensam i mörkret och gråter. Låter det som mig? Ja, om man ska beskriva hur jag är nu för tiden.
Vill jag verkligen må såhär?
Är jag verkligen för lat för att ändra på det??

Hur kan man vara så dum?!
Jag har helt lagt om mina prioriteringar för en kille??!!
Jag känner mig dum, patetiskt, naiv..ååå DUM DUM DUM!!
Jag är inte en sådan person, jag anpassar mig inte för en kille! Jag ändrar inte mina prioriteringar bara för att en kille kommer in i bilden... Inte ok! Inte ok!

Dags att få sina prioriteringar på rätt spår igen..japp! 

Längesen man skrev nu. Kan inte säga att det finns så myket att skriva.
Varit hemma i 1½ vecka, gjorde ingenting. Kunde inte göra någonting.
Var och hälsade på Davve i måndags, såg på The Sorcorers Apprentise och Cirque du Freak: Vampire Assistant.

◊◊◊

Så nu är man tillbaka på fjället, jag har fortf inte börjat plugga än, vet inte om jag är rädd för att starta eller vad det är för fel. Igår var jag hos läkaren, sjukskriven 100% den här veckan, och sen 75%. Så ska börja jobba igen, nervös om jag ska vara ärlig. Tänk om jag fuckar upp allt?
På söndag är det personalens julbord, vet inte om jag ser fram emot det än. Känner mig som en big bore, men inte jättelust att se folk aspackade, skadar sig, skadar andra, spyr. Eller vem vet, det kanske blir jag som beter mig så?

VARFÖR!?

Här traskar man runt i sin ensamhet, not bothering anyone, och så ska man såklar kliva på tröskeln så benet sträcker ut sig i sin normala längd! Å smärta!
Jag börjar undra om knät verkligen blir bättre eller om jag bara blir bättre på att gå med ett böjt knä?
Det funkar ju, men jag börjat få ont i ankeln istället för jag går böjt på något knepigt sätt och belastar foten annorlunda än jag brukar. Det är inte bekvämt på något sätt, sittandes, liggandes eller ståendes...

◊◊◊

Idag gick jag då upp 05.55 för att se på påskavsnittet av Cake Boss. Ska man på jobb så tar det emot, men ska man se på Cake Boss så går det fint^^
Gick och la mig ganska sent så fick bara några få timmars sömn, men det är lika bra man kommer upp på morgonen=D
Änsålänge har jag hunnit, diska 1½ gång, gjort en sparrissoppa, gjort degen till en blivande Västerbottenpaj och startat med lite blivande julklappar och kl är bara 10! Vilket är ganska mycket mer än vad jag brukar ha gjort innan kl 10, brukar ha börjat tänka på att gå upp när kl är 10, men inte bestämt mig än^^

Det SNÖAR massvis! STORA flingor och många av dem!
Mer snö här än uppe på fjället :S

Cake Boss

Var uppe till ca 2.30 inatt, lite trött just nu.
Idag bär det av till Svea. Sjukskriven till den 12e Dec, ingen idé att sitta fast här och bli galen antar jag.
Känns konstigt att åka hem igen. Det känns som en evighet sen jag var där sist, fast det bara var några veckor sen. Tiden går långsamt när man är sjukskriven!
Knät känns bättre, jag hoppas bara att det inte stannar såhär utan forts förbättras.
Missar en trippel födelsedagsfest nu på onsdag tyvär, men det kanske är lika bäst.
Att lämna Murphy känns ju sådär, tänk om han glömmer bort mig, eller börjar tycka om Eirik mer än mig!

Peace!